onsdag 15 mars 2017

Viña Elena


I höstas när svägerskan och svågern var med oss till Spanien, gjorde vi en dagsutflykt till vingården Viña Elena i Jumilla norr om Murcia. Det är väl inte direkt högsäsong för action på vingårdar då, men vi kan inte klaga på mottagandet. Alla hälsade glatt och vi visades runt i omgivningarna bland vilande vinrankor. Inne i fabriken bland stora ståltankar och mjuka ekfat fick vi beskrivet för oss hur magin händer. Tonåringarna var typ måttligt intresserade medan vi andra verkligen insöp atmosfären :-)


Vi fick lära oss att Viña Elena är ett familjeföretag, som numera drivs av tredje generationen Pacheco. Druvor, metoder och vinkultur blandat med nytänkande kring både smaker och hållbar utveckling, berättade vår guide om. Stolthet, passion och kunnande på flaska fick vi smaka i Bodegan efter rundturen. Förutom Viña Elenas mjuka och mungoda viner, fick vi även testa vingårdens fruktiga olivolja och mandlar. Vi blev superförtjusta och såg till att få med oss favoriterna hem. Det blev en hel del det.









onsdag 8 mars 2017

Laguna Rosa

Det råkade bli så att vi fick köra gatlopp en sen eftermiddag i höstas för att hinna fånga ögonblicket då solen går ner över unika Laguna Rosa, Torreviejas största saltsjö. Ja, rosa är den och definitivt salt. Varför den är rosa har jag läst på om och hittat två förklaringar till. Den ena förklaringen lyder att det beror på algen Dunaliella som har pigment från en rosa mikrobakterie. Den andra att det finns en slags räka som bara trivs i mycket salt vatten, som i Laguna Rosa eller som den också heter; Salinas de Torrevieja. Alg, räka eller båda delarna, alldeles innan och under det att solen börjar sin bana nedåt, lyser denna salta skönhet magiskt rosa.
Enligt vad jag också har läst mig till, ska

det vara riktigt hälsosamt att ta sig ett dopp i det salta vattnet, så länge man håller munnen stängd. Lider man av reumatism eller hudproblem ska det vara rena rama naturmedicinen att smörja in sig i lera som finns i vassen vid strandkanten och sedan ta sig ett dopp. I november, som var den tid vi var där är saltsjön dock mer salt än sjö. Vi fick alltså nöja oss med att peela fötterna denna gång. Kan meddela att de kändes mjuka och lena som barnrumpor efter behandlingen. Ett tips kan dock vara att ta med sig rejält med färskvatten att skölja av sig med efter ett besök i saltsjön. Vi hade inte nog mycket med oss och det resulterade i sveda och trist storstädning av bilen. Oavsett det trista resultatet av för lite färskvatten, en hel del irrande på grund av feltagna beslut i diverse
rondeller och obefintlig skyltning var utflykten
väl värd besväret.
















tisdag 7 mars 2017

Vårkänsla

Rapporter med obarmhärtiga bildbevis sköljer just nu över mig. Sol och sommarvärme över Orihuela Costa! Färgsprakande blomning! Stränder som vaknar! Avslappnade ansikten under skuggande hattar och PANG så slår min längtan ut i full blom!

Blir plötsligt småirriterad och rastlös. Blänger på snön som trots allt gör sitt bästa att gnistra sådär norrländskt vårvintervackert. Men jag vill inte gräva ner mig i någon snödriva. Längtar inte ut på isen. Skulle helst bara vara där, i mitt Villamartin. Lapa sol på takterrassen utan dunjacka och vantar. Byta ut eftermiddagskaffe med dopp mot bubblig Cava och kallskuret.
Det ljuvaste livet.

Har tänkt hela vintern att jag ska plocka ut bilder från höstens fina spanienturer och skriva lite men har inte varit tillräckligt inspirerad. Känns dock som att det är dags nu. Får bli morgondagens lilla projekt. Kan funka som terapi i längtans tider.




fredag 15 juli 2016

Lagom är väl bäst


Dagen som var vännernas sista innan hemresa, utvecklade sig inte riktigt som planerat. Den var tänkt att ägnas åt brännan. Nåja, enligt väninnans kära mor tar solen bäst bakom molnen (sant i och för sig) och ännu brunare blir man, enligt samma kloka kvinna, om det dessutom blåser. Vi lät oss alltså icke nedslås utan begav oss hoppfulla ut i soldiset och blåsten. 

Vi tog oss en promenad efter La Mata och förfriskningar vid strandpromenaden inne i Torrevieja. Fortfarande vid hyfsat gott mod konstaterade vi att mer solbrända än så här var det nog inte meningen att någon av oss skulle bli. Kanske lika bra det. Man ska ju vara försiktig och njuta lagom av solens förrädiska strålar.  














onsdag 13 juli 2016

Blod, svett och fartdårar



Vad hittar man på om man måste ta en paus från sol och bad? Även de mest hängivna soldyrkare bör vila från gassande sol ibland. Det kan ju också vara så att man inte har något val.

En sådan grådag kan man passa på att dra iväg med vinnarskallarna till Orihuela Costa Go Karts!

Naturligtvis måste man förbereda sig in i minsta detalj.


Hår ska stylas.

Nerver ska hållas i schack.

Publik ska sättas på plats.

Vinnarskallar ska förpackas.











Tungor ska hållas rätt i mun och tummar i luften



Sen är det bara att trampa plattan i mattan och låta fighten börja.

En hel del adrenalin senare och när loppet är kört...


...ska det analyseras och diskuteras. Kurvor och omkörningar ska dissekeras. Det ska jublas och gratuleras och klappas om.













När sen summan av kardemumman är uträknad, så blir resultatet att Go Karts är en perfekt och fartfylld aktivitet för vinnarskallar som varken räds lite blodsmak, svett eller tårar.








måndag 11 juli 2016

Vägen längs kanalen

Att ta sig fram på cykel är verkligen ett toppensätt att upptäcka omgivningarna. Man känner, hör, doftar, förnimmer och hinner se så mycket mer än från bilsätet. Man tar sig helt enkelt fram med fler sinnen påkopplade.

De första cyklarna vi införskaffade förra sommaren, blev en dyrköpt erfarenhet. Vi hann prova dem en gång innan någon vig och skrupelfri cykeltjuv tog sig in på området, klippte av vajerlåsen och tog sig ut igen två sprillans nya cyklar rikare. Surt för oss, men nu vet vi att det inte duger med mindre än den fetaste kätting och ett cykelställ fastborrat i marken för att kanske få ha sin cykel ifred.
För cykel bara måste man ha! Så vi bet i det sura äpplet och lät det bli ett cykelköp till. Förhoppningsvis kommer potentiella cykeltjuvar hädanefter gå bet efter mannens fixande med stöldsäkra lås och cykelställ.




Vårt fina Villamartin och gulliga Los Dolses delas itu av en flera mil lång kanal. Den tar vi oss gärna en tur efter för njutnings skull. Ibland också för att kompensera för alltför lata dagar.





Vägen intill kanalen är helt perfekt för cyklister, joggare och andra motionärer eller livsnjutare.


Den slingrar sig fram genom golfdalar, citrus- och melonodlingar och bjuder på fantastiska vyer.
Hur mysigt som helst! Så naturligtvis passade vi på att ta med vännerna på cykeltur efter vägen längs kanalen.


 















söndag 10 juli 2016

På tur till Alicante

Castillo de Santa Bárbara
"Blev det någon utflykt då?" undrade svägerskan. 
Jodå, vi gjorde en dag i Alicante tillsammans med vännerna. Ville ju gärna bjuda dem på den magiska utsikten från Castillo de Santa Bárbara. Vi trängde därför ihop oss i vår hyrda sjusitsiga Opel Saphira, lämnade Villamartin och drog ut på äventyr. 

Framme i Alicante parkerade vi i hamnen. 

Sedan började den svettiga klättringen 167 meter över havet. 

Eller inte... 
Det går alldeles utmärkt att åka hiss nästan hela vägen upp till toppen och det är att föredra en varm dag i juni. Väl uppe blev det en hel del fotande. Av den hisnande utsikten tappade jag självinsikten och råkade ta en selfie. 

Pinsamt!
Men det bjuder jag på denna gång :-)
Fokusera dock på bakgrunden. Det var den jag var ute efter.

Sen kom jag på att det var bättre att låta de andra modella för att fånga vyerna.

Kolla vad fint det blev!



 















Väl nere i stan igen ägnade vi oss en del åt "planlöst irrande", som vännen F uttryckte det. Somliga av oss passade också på att prova solbrillor. Det blev dock ingen affär. Konstigt ;-)


Väl hemma från vår utflykt till Alicante var vi nöjda och rätt trötta.

Middag och kvällsmys på takterrassen orkade vi dock absolut med.